Tillgänglighet till fastighet från offentliga gator

Denna rapport av kvalitativ metod syftar till att undersöka och ge förslag till förbättringspotential gällande lösningar mellan kommun och fastighetsägare när det kommer till tillgänglighetsfrågor. Mer specifikt så handlar det om förflyttningen mellan en fastighet och offentlig gata, således en gata som förvaltas i kommunens regi. Att samhället skall vara tillgängligt för alla oavsett funktionsnedsättning är inget nytt, men ändå något som fortfarande behöver mycket arbete för att vi skall nå de mål som finns. Vid nybyggnation brukar detta inte vara något problem, där brukar inblandade parter i de flesta fall uppnå god tillgänglighet, men när det däremot kommer till äldre bebyggelse som aldrig omfattades av dessa krav när de byggdes så kan det se lite annorlunda ut.
En grund för hur nuvarande situation ser ut erhölls genom utforskning och inventering av ett avgränsat område i Piteå kommun innehållande två gator. Dessa har diverse försvårande fysiska förutsättningar, Storgatan är en smal gata och Uddmansgatan har höga lutningar. Med hjälp av en litteraturstudie tillsammans med en intervjustudie gjord med flera av de inblandade parterna så binder detta samman resultatet till analysen.
Analysen och resultatet visar det att tillgängligheten i Piteå är tämligen spridd. Båda gatorna som studerats har entréer med strålande tillgänglighet och entréer som är under all kritik. Det finns sedan för lite material statistiskt för att säga att det är någon fundamental skillnad på dem. För de olika fastighetsägarna finns det inte heller någon som är bättre eller sämre än någon annan. Dock så är det lite olika syn på tillgängligheten mellan fastighetsägarna och kommunen. Något som är fullt förståeligt då kommunen jobbar mycket mer med detta än vad fastighetsägarna faktiskt gör. Fastighetsägarna är på inget sätt negativt inställda till tillgänglighetsarbete, bara inte lika positiva som kommunen.
Slutsatserna som har dragits av rapporten är att det behövs en uppdatering i lagen för att kunna tackla de problem som uppstår i en stadskärna med äldre bebyggelse. Det finns flera vägar att gå för att nå dessa resultat och det bästa är antagligen att använda sig av både käpp och morot. Negativa påföljder om inget görs för att förbättra tillgängligheten och stöd i from av framförallt bidrag om fastighetsägare vill bygga om sin entré. En ide kring de negativa påföljderna är att införas en klausul i lagen som säger det att när en byggnad är tillräckligt gammal så skall det inte längre kunna gå att hävda att hinder in till byggnaden inte är enkelt avhjälpta och att de därför inte skall behöva tas hand om. I denna rapport har det föreslagits att detta bör beröra byggnader som är äldre än 50 år. Det definitiva som går att säga är att det kommer att kosta att bygga bort det otillgängliga samhället.
Ett av de största problem som denna rapport har stött på är intervjustudien. Många av de tänkta intervjuobjekten hade inte tid för en intervju helt enkelt. När lagen studerades närmare så fanns dessutom vissa försvårande omständigheter då den var mitt i en uppdateringsfas. Vissa av de lagar som studerades ändrades så sent som den första januari 2016. Detta gjorde att vissa delar av arbetet tog väldigt lång tid då det krävdes mycket korrekturläsning. Även bedömningarna gjorda under inventeringen kan diskuteras då dessa genomfördes av enbart en person och där enbart en mall har använts. För att bättre säkerhetsställa detta skulle arbetat möjligtvis ha genomförts av två personer och flera olika mallar skulle ha använts. Dock skulle något sådant innebära att det bara skulle bli inventering under hela arbetet.
För att säkerhetsställa slutsatserna i denna rapport skulle fler liknande undersökningar behövas göras. Ett mindre fokus kan då ligga på fallstudie och den faktiska tillgängligheten och ett större fokus på intervjuer med berörda parter. Det skulle även vara föredömligt om detta gjordes av en eller flera personer med en djupare juridisk kunskap för att även kunna utreda vad implikationerna av dessa idéer skulle innebära.